Startsida / Kommunala ärenden / Ändringar i kommunindelningen / Samarbete mellan kommunerna
I Finland har kommunen ett mycket brett uppgiftsområde. Största delen av uppgifterna är lagstadgade. Uppgifterna bör kunna skötas jämlikt i olika kommuner.
Behovet av samarbete mellan kommuner hänger nära samman med det faktum att kommunerna har ett så brett uppgiftsområde och att kommunstrukturen är så heterogen. Alla kommuner behöver samarbete åtminstone när det gäller att ordna verksamheter som går över kommungränserna. För de kommuner som har svagare verksamhetsförutsättningar är behovet av samarbete ännu viktigare och mångformigare.
Finansministeriet kan bevilja kommunerna samarbetsunderstöd enligt prövning, om samarbetet mellan kommunerna är övergripande och betydande.
Om samarbete mellan kommunerna stadgas huvudsakligen i kommunallagen (365/1995), men det finns stadganden som rör detta samarbete också i vissa speciallagar. Enligt kommunallagens 76 § kan kommuner med stöd av avtal sköta sina uppgifter tillsammans, antingen genom att inrätta gemensamma tjänster, avtala om att sköta en uppgift för en annan kommuns räkning eller inrätta gemensamma organ och samkommuner.
Samarbetet mellan kommunerna baserar sig i huvudsak på frivillig samverkan, men när det gäller specialsjukvården, specialomsorgen om utvecklingsstörda och den regionala utvecklingen skall kommunerna enligt speciallagar höra till en samkommun som sköter dessa uppgifter. Som lagstadgat regionalt samarbete har också ordnats det regionala räddningsväsendet enligt lagen om bildande av räddningsområden (1214/2001) och räddningslagen (468/2003) samt samarbetsdelegationen för huvudstadsregionen enligt lagen om huvudstadsregionens samarbetsdelegation (1269/1996).
Om kommunalt samarbete stadgas också i lagen om en kommun- och strukturreform (169/2007). För att stärka samarbetet kan kommunerna inrätta ett samarbetsområde som består av en funktionell helhet. Kommunerna kan komma överens om att samarbetsområdets uppgifter anförtros en kommun inom området att sköta (sk. värdkommunmodellen), varvid det för skötseln av uppgifterna inrättas ett i 77 § i kommunallagen avsett gemensamt organ för kommunerna inom området, eller att samarbetsområdets uppgifter sköts av en samkommun. Enligt lagen i en kommun eller inom ett samarbetsområde som sköter primärvården och sådana uppgifter inom socialväsendet som är nära anslutna till primärvärden skall det finnas åtminstone ungefär 20 000 invånare. En kommun eller ett samarbetsområde som har tillstånd att ordna grundläggande yrkesutbildning skall åtminstone ha ungefär 50 000 invånare. För att trygga den service som förutsätter ett brett befolkningsunderlag indelas landet i de samkommuner som uppräknas i lagen om specialiserad sjukvård. Varje kommun skall höra till en samkommun. Tvåspråkiga och enspråkiga svenskspråkiga kommuner är dessutom medlemmar i en samkommun som har till uppgift att trygga ordnandet av svenskspråkig service för medlemskommunerna i enlighet med den arbetsfördelning som särskilt skall beslutas.
Den viktigaste samarbetsformen enligt kommunallagen är fortfarande samkommunen. Det finns sammanlagt över 200 samkommuner. Det finns 55 samkommuner som baserar sig på obligatoriskt medlemsskap, närmast enligt landskap (landskapsförbund, samkommuner för specialsjukvård och specialomsorg). Andra lagstadgade samkommuner är de 79 samkommunerna för folkhälsoarbete, de 67 yrkesskolsamkommunerna och 11 yrkeshögskolsamkommunerna. De övriga samkommunerna sköter frivilliga uppgifter som inte är lagstadgade.
Kommunerna bedriver också annat samarbete än de samarbetsformer som finns inskrivna i kommunallagen. Samarbete sker även på basis av privaträttsliga avtal, i form av föreningar, stiftelser, andelslag och aktiebolag som bildas av kommuner och eventuellt också andra sammanslutningar samt i form av köpserviceavtal och avtal om servicesedlar.
Finansministeriet PB 28 00023 STATSRÅDET Tel. 0295 16001 E-mail: valtiovarainministerio@vm.fi