EU:s finansmarknad

De centrala hörnstenarna i EU:s gemensamma finansmarknad är den gemensamma valutan euro och en enhetlig regleringsram.

Gemensam regleringsram

Förenhetligandet av EU:s finansmarknad baserar sig huvudsakligen på en minimiharmonisering av bestämmelserna som gäller den nationella finansmarknaden. Harmoniseringen gäller alla former av finansiella tjänster. Förenhetligandet av regleringen baserar sig på ett avgörande sätt på principerna om tillsynen över den inhemska marknaden och på en koncession inom EU. Enligt dessa principer får ett kreditinstitut, värdepappersföretag eller en placeringsfond med finansiella tjänster som erhållit koncession inom EU tillhandahålla sina tjänster i andra medlemsstater. I första hand är hemstatens tillsynsmyndigheter ansvariga för tillsynen över dessa foretag.

Verksamhetsplanen för de finansiella tjänsterna

EU har satt som mål att förenhetliga alla centrala bestämmelser som gäller finansmarknaden före utgången av år 2005. År 1998 har en detaljerad tidtabell för reformerna fastställts i verksamhetsplanen för finansiella tjänster (Financial Services Action Plan). Planen innefattar över 40 åtgärder, vars förverkligande följs upp av ECOFIN-rådet som består av medlemsländernas finansministrar.

Gemensam växelkursmekanism för euroområdet

Strukturerna för Europas finansmarknad förändrades betydligt i början av år 1999 när den gemensamma valutan euro blev den officiella valutan. På så sätt bands valutakurserna oåterkalleligen till varandra. Euron togs i bruk som kontovaluta och på partimarknaden banker emellan. Medlemsländerna i den monetära unionen övergick samtidigt till en gemensam penningpolitik, varvid bl.a. gemensamma styrräntor togs i bruk på euroområdet. Europeiska centralbanken (European Central Bank), tillsammans med de nationella centralbankerna inom euroområdet, bestämmer om euroområdets penningpolitik. Euron ersatte de nationella sedlarna och mynten i Finland och i elva andra EU-länder vid början av år 2002.

I och med att euroområdet bildades uppstod en gemensam och omfattande finansmarknad som fungerar bättre och vars prisbildning är bättre jämfört med de tidigare nationella marknaderna. Den mest betydande förändringen för medborgarna är att de korta räntorna förenhetligats inom euroområdet. Den s.k. interbank-marknaden banker emellan har integrerats på ett mycket effektivt sätt i EU över nationalstaternas gränser. I synnerhet för små medlemsländer, såsom Finland, innebär den nuvarande situationen en stabilare finansiell miljö framför allt då valutakursrisken eliminerats mellan euroländerna. Å andra sidan är konvertibiliteten bättre än tidigare och prisbildningen effektivare av de på euron baserade finansiella medlen, vilket gjort det möjligt att tillhandahålla nya finansiella medel för marknaden.

När skuldebreven omvandlades till euro uppstod Europas omfattande marknad för skuldebrev. Övergången till euro har förbättrat företagens och affärsverkens möjligheter att ansöka om långfristiga skuldmedel direkt på marknaderna. Till följd av expansionen av den gemensamma marknaden har emissionerna ökat och allt flera aktörer har kunnat ansöka om finansiering på marknaden för masskuldebrevslån, som nu är betydligt omfattande än tidigare, i stället för att ansöka om finansiering på de begränsade nationella marknaderna. Tidigare försvagades företagscertifikatens likviditet av de valutarisker som oundvikligen hörde ihop med företagscertifikaten. Riskerna sänkte för sin del de utländska investerarnas intresse. Företagscertifikatens likviditet ökar även till följd av att de större företagens företagscertifikat kan utnyttjas som säkerhet för kredit vid kreditoperationer vid Europeiska centralbanken. Även om utvecklingen påbörjats och marknaden blivit större är den Europeiska företagslånemarknaden ännu inte lika integrerad som marknaden för korta pengar.

I jämförelse med den relativt utvecklade och integrerade penningmarknaden och marknaden för masskuldebrevslån förändras aktiemarknadens strukturer långsammare på grund av skillnaderna i aktiemarknadens nationella strukturer. Den europeiska aktiemarknaden fungerar fortfarande relativt decentraliserat på de nationella börserna, även om man förverkligat och har planer på att förverkliga betydande samarbets- och fusionsprojekt för att förenhetliga börs- och clearingverksamheten när det gäller värdepapper. HEX, som upprätthållit den finska aktiemarknaden, fusionerades under 2003 med svenska OM. OMX är delat i två divisioner, av vilka OMX Exchanges, som har Helsingfors som sin huvudort, svarar för upprätthållandet av värdepappersmarknaden. Den erbjuder 90 procent av Nordens och Baltikums aktiemarknader för investerarna via Helsingfors, Stockholm, Köpenhamn, Tallinn, Riga och Litauen Börsen. Vid sidan om Europas interna integrationsutveckling är även globala samarbetsprojekt aktuella. Organiseringen av marknaden påverkas i synnerhet av den teknologiska utvecklingen och utöver de traditionella handelsplatserna kommer flera alternativa handelsplatser att uppståäven inom EU.

Integrations- och reformutvecklingen av EU:s finansmarknad har inletts på penningmarknaden och fortsätter på masskuldebrevsmarknaden, men aktiemarknaden har inte ännu nått utvecklingsskedet.

Utskriftsversion