Kriterierna för nya kommuner

Kolumn, Päivi Laajala 18.10.2011

Kriterierna för nya kommuner

Aspekterna på nya kommuner - vilka är dem?

Regeringens kommunreform har fått stor uppmärksamhet på sistone och debatten har varit livlig. Gott så. Målet med kommunreformen är enligt regeringsprogrammet att åstadkomma en livskraftig kommunstruktur som baserar sig på starka primärkommuner. I programmet konstateras att en stark primärkommun består av naturliga pendlingsområden och är tillräckligt stor för att självständigt kunna sörja för basservicen, med undantag för den specialiserade sjukvården och krävande socialvårdstjänster.

Det har kritiserats att pendlingsområden valts som infallsvinkel och kriterium för nya kommuner. En kommundirektör konstaterade bland annat att seniorer och barn inte behöver pendlingsområden utan kommunala tjänster. Arbetsplatser och pendlande arbetstagare är emellertid nödvändiga för ordnandet av tjänsterna: de utgör grunden för kommunens och regionens livskraft och de skatteinkomster med vilka staten och kommunerna finansierar tjänster såsom hemvård för äldre och barndagvården.

Förvaltnings- och kommunminister Henna Virkkunen ordnade i början av september en tillställning åt medierepresentanter där hon bland annat berättade om Statistikcentralens pendlingsområden. Hon använde tre exempel för att beskriva hurdana pendlingsområden som uppstår är då man tillämpar en gräns på tio procents pendling. Syftet med Statistikcentralens pendlingsområden var att illustrera de kommunala och regionala skillnaderna. Ungefär en tredjedel av kommunerna i Finland ligger utanför pendlingsområdena.

Resultatet var att medierna sonika drog likhetstecken mellan Statistikcentralens pendlingsområden och kriterierna för starka kommuner. Man drog långtgående slutsatser utan hänsyn till att det var Statistikcentralen som definierat teoretiska pendlingsområden, inte ministern eller den strukturarbetsgrupp för kommunalförvaltningen som utreder kommun- och servicestrukturen. Minister Virkkunen poängterade i sin presentation att pendlingsområdena måste övervägas med beaktande av de olika regionernas och kommunernas egna utgångslägen och särdrag.

Strukturarbetsgruppen tillämpar för tillfället sex olika infallsvinklar:

* uppskattade utvecklingen av servicebehovet 2010-2030

* uppskattade utvecklingen av den kommunala ekonomin 2010-2020

* uppskattade utvecklingen av boendet och samhällsstrukturen 2010-2030

* pendlingsområdena och serviceområdena

* områdena för ordnande av service, till exempel inom social- och hälsoservicen

* särskilda områden, dvs. språkliga förhållanden, långa avstånd, gles bebyggelse och skärgård samt övervägning av förutsättningarna för kommunsammanslagningar

De tre första aspekterna hänför sig till uppskattningen av den framtida utvecklingen, ett tidsspann på 10-20 år. Vid uppskattningen av till exempel det kommande servicebehovet görs en kommunspecifik bedömning om den berörda kommunens befolkningsutveckling och förändring av försörjningskvoten under de kommande åren och hur dessa förändringar påverkar kommunens framtida servicebehov. Sedan går man vidare genom att uppskatta det förändrade servicebehovets inverkan på kommunens ekonomi: hurdan blir kommunens inkomst- och utgiftsutveckling, räcker de prognostiserade inkomsterna till att ordna servicen eller resulterar det ökande servicebehovet till exempel i en ohållbar höjning av skatteprocenten eller ökad inlåning. Bedömningen sker en aspekt åt gången, och arbetet är krävande.

Minister Henna Virkkunen har gett strukturarbetsgruppen för kommunalförvaltningen till uppgift att göra en utredning över ändamålsenliga kommun- och servicestrukturer före utgången av innevarande år. Utredningen redogör för hur man förnyat eller försökt förnya kommunstrukturen, hur kommunernas verksamhetsomgivning förändrats och hurdant trycket är mot den nuvarande kommun- och servicestrukturen. Dessutom ska man analysera aspekterna på starka kommuner, presentera strukturella alternativ i kartform och utreda olika sätt och medel för förverkligandet av strukturreformen.

Regeringen ska fastställa noggrannare kriterier för kommunreformen och dra upp riktlinjer för framskridningen med reformen. Målet är att beredningen av kommunstrukturlagen kunde inledas efter att utredningen och regeringens riktlinjer blivit klara så att en regeringsproposition kunde överlämnas till riksdagen i slutet av nästa år och så att lagen skulle träda i kraft 2013. Den egentliga skrivprocessen kan skötas av - en handfull jurister-, men utredningen och det bakomliggande arbete som utgör grunden för det tekniska skrivandet av lagen kräver förutom jurister även andra sakkunniga. En omfattande grupp sakkunniga deltar i beredningen och de viktigaste experterna är kommunerna själva. Kommunerna kommer att ge sin viktiga insats i arbetet under den regionrunda och de officiella hearingar som hålls under januari-april nästa år.

Språkversionerna

Utskriftsversion