Regeringens finanspolitiska linje

15.03.2005  |  Tal

Andra finansministern Ulla-Maj Wideroos 15.3.2005:

Ärade Talman,

Det är i mitten av regeringsperioden på sin plats att bedöma resultaten av regeringens finanspolitik och dess linjedragningar mot slutet av valperioden.
Grunden för finanspolitiken utgörs av regeringsprogrammet, som innehåller både finanspolitiska mål och de lösningar som krävs för att uppnå dem. Även om programmen tenderar att föråldras i förtid - åtminstone vad gäller detaljer - så har det dokument som nötts ner av denna regering dugit väl som guide för praktisk politik. Finanspolitiken har anpassats till konjunkturläget, den offentliga ekonomins hållbarhet har tryggats och det politiska beslutsfattandet har försetts med tillräckligt rörelseutrymme.

Ärade talman,

Regeringens finanspolitik har på ett framgångsrikt sätt anpassats till de ekonomiska konjunkturväxlingarna och den fortsatt osäkra internationella verksamhetsomgivningen. I början av regeringsperioden var den internationella ekonomins utveckling svag och den svaga exportefterfrågan utmärglade Finlands ekonomiska tillväxt. Situationen krävde åtgärder för att stimulera den inhemska konsumtionsefterfrågan. Tillväxten sporrades genom att förvärvsinkomstbeskattningen lättades och genom att de i regeringsprogrammet inkluderade ökningarna av offentliga utgifter verkställdes regressivt.

Regeringen har satsat i kompetens och innovationspolitik, stött infrastrukturprojekt och förstärkt välfärdssamhället genom betydande satsningar, dock utan att äventyra statsekonomins balans och stabilitet. Den stabila utvecklingen har också säkerställts genom en omfattande och rekordlång inkomstpolitisk helhetsuppgörelse.

Strukturpolitiken har heller inte fallit i glömska: Till exempel hela företagsbeskattningen har reviderats så att den är hållbar ur den offentliga ekonomins synvinkel och samtidigt sporrar till företagsamhet, tillväxt och investeringar.

Ärade talman,

Även om det i regeringsprogrammet fastslagna målet med 100 000 tusen nya arbetsplatser nödvändigtvis inte förverkligas exakt i den tidtabell som eftersträvats, har ekonomin dock under 2004 kommit in på ett sådant tillväxtspår som förutsätts av regeringsprogrammets sysselsättnings- och välfärdsmål.

Tillväxten kommer under innevarande år att stödjas förutom av hushållens ökade konsumtionsefterfrågan även av företagens tilltagande investeringar. Den finländska ekonomins utveckling under den närmaste tiden kommer dock till stor del att bero på en tillväxtåterhämtning på våra huvudsakliga marknadsområden och en lösning av de stora ekonomiernas tillväxt- och stabilitetsproblem. Utan att glömma den internationella ekonomins problem så finns det skäl för försiktig optimism även i detta hänseende. Företagen i Europa har förbättrat sin lönsamhet och reformerat sina strukturer. Flera EU-länders internationella konkurrenskraft har klarat av ökningen av eurons värde utan några problem. I Förenta staterna stöds den ekonomiska tillväxten av en livlig investeringsverksamhet, och landets regering har åtminstone några slags ambitioner att hitta besparingar för att balansera den offentliga ekonomin.

I Finland kräver långsiktig ekonomisk tillväxt bl.a. att befolkningsåldrandets utmaningar övervinns. Det möjligen tillfälliga skedet av kraftig ekonomisk tillväxt bör utnyttjas för att säkerställa långsiktig ekonomisk stabilitet och ökning av sysselsättningen.

Detta spelar en roll även för rambeslutet för statsfinanserna och för regeringens finanspolitiska linjedragningar. Det var nödvändigt att verkställa de tillväxtfrämjande skattelättnaderna och utgiftsökningarna regressivt. Lika nödvändigt är det nu att hålla fast vid prestationerna och att iaktta en mycket återhållsam hållning gentemot utgiftsökningar.

Då regeringen i början av regeringsperioden beslöt om ramen för statsekonomin för denna valperiod hade den ingen vetskap om magnituden av de ändringar som den snart skulle gå till mötes. Den största är utan tvivel justeringen av statens och kommunernas kostnadsfördelning, som under översynens gång slutligen uppgick till hela 502 mn euro, medan den till exempel under fjolårets första basserviceprogram, som var en bilaga till statsekonomins rambeslut, uppskattades till 302 mn euro.

För att hålla sig till ramen krävdes att det beloppet, vilket skall utbetalas till kommunerna, måste fördelas på flera år. Om det skulle ha erlagts i sin helhet under regeringsperioden, hade det varit omöjligt att hålla sig till ramen, och finanspolitikens trovärdighet skulle ha äventyrats.

Herr Talman

Det är alltså viktigt att regeringen håller sig till uppgjorda ramar. Det är viktigt för trovärdigheten, men det är också viktigt med tanke på framtiden och kommande generationer. En ansvarsfull politik innebär inte bara ansvar för nutiden - den innebär också att man skapar utrymme för framtida behov.

Regeringen har därför utgått ifrån att statens ekonomiska budgetramar inte överstiger 30 md euro ännu 2007. Det är en realistisk utgångspunkt. Dessutom behövs reserver varje år och för 2006 skulle den odelade reserven bli 341 mn euro och för år 2009 har lämnats en reserv på 300 mn euro per år.

Ärade talman,

Regeringen utgått från att statens ekonomiska budgetramar inte överstiger 30 md euro ännu 2007. Ramen är realistisk även till sin utgångspunkt. Den odelade reserv som förutsätts av tilläggsbudgetar är 341 mn euro år 2006 och 215 mn euro 2007. Dessutom är den odelade reserven för åren 2008 och 2009 300 mn euro per år.

Strikt budgetdisciplin är inte ett självändamål. Med dess hjälp skapas utrymme som behövs under kommande år för oförutsedda utgifter. Dessutom behövs utrymme, så att vi kan göra politiska val under den återstående andra hälften utan att statsekonomin skulle ställa orimliga begränsningar.

Ärade talman,

Då nu ekonomin utvecklas stabilt, är det skäl att koncentrera sig på inledandet av sådana strukturella reformer som säkerställer hela den offentliga ekonomins hållbarhet även på längre sikt. Detta är särskilt viktigt. Vi vet av erfarenhet att listan på samhälleliga förbättringsbehov är oändligt lång. Det är också därför viktigt att tyngdpunkterna väljs på ett förnuftigt sätt.

Regeringens åtgärder för att trygga sysselsättningen och tillväxten koncentrerar sig på följande åtgärdshelheter:
§ stävjande av ökningen av de offentliga utgifterna, sanering av den offentliga ekonomin och reformering av den offentliga ekonomins strukturer
§ förbättrande av de allra minst bemedlades ställning
§ förstärkande av ekonomins tillväxtpotential genom stöd för utbildning, forskning, produktutveckling och finansiering av tillväxtföretag.

Den oväntat snabba ökningen av de offentliga utgifterna utgör det allvarligaste hotet mot hela nationalekonomins stabilitet. Det är tämligen svårt att anpassa ökningen av statens utgifter till de budgetramar som riksdagen godkänt. Kommunernas utgifter, som ökar klart snabbare än förväntat, hotar kommunalekonomins balans.

För att statens utgifter kan anpassas på ett hållbart utvecklingsspår krävs återhållsamhet i fråga om ökningen av utgifterna och beredvillighet till strukturella åtgärder som sanerar den offentliga ekonomin.

Budgetens struktur utvecklas för att stävja ökningen av statens utgifter och för att förbättra statens egna funktioners produktivitet och effektivitet: Möjligheterna till utgiftsbesparingar i och med naturlig personalbortfall och genom reformering av administrativa strukturer tas i beaktande då budgetarna för respektive förvaltningsområde dimensioneras. Besparingar i personal- och övriga utgifter som ingår i budgetramarna införlivas i centralförvaltningens regionaliseringsåtgärder. Regionaliseringens nyttor bör också realiseras som utgiftsbesparingar i statsekonomin.

Herr talman,
Kommunernas ekonomiska utveckling skapar en del bekymmer. Utgifterna stiger mera än väntat och det skapar i sin tur tryck på skattörepriset. Men det skapar också tryck på att se över service strukturen. Det måste gå att kombinera god service med effektiv och ekonomisk verksamhet. Därför vill regeringen få ingång en utredning om kommun- och servicestrukturen. Allt med tanke på att ge kommuninvånarna en så god service som möjligt.

Ärade talman,

Regeringen reformerar kommunalekonomin samt och kommun- och servicestrukturen. Målet är att garantera tillgången på service och ett hållbart, effektivt och ekonomiskt sätt att producera dem.
Regeringen förverkligar en finansieringsreform med två skeden i syfte att skapa ett överskådligt skatte- och statsandelssystem som sporrar till ekonomiskhet och effektivitet.

Regeringen inleder kommun- och servicestrukturreformer: Sådan service som kommunerna är förpliktade att ordna skall förses med en tillräcklig befolkningsbas, dock så att speciella regionala omständigheter beaktas. Genom reformen skapas ett fungerande servicenät och samarbetet mellan olika servicesystem intensifieras. Samtidigt utvärderas servicens styr-, utvecklings- och forskningssystem. Den specialiserade sjukvården och annan service som förutsätts av en särskilt stor befolkningsbas skall samlas till helheter med tillräcklig befolkningsbas.

Ärade Talman,

Någon sådan utveckling som skulle lämna en betydande del av människorna utanför den ekonomiska tillväxten och välfärden bör inte tillåtas.

Därför fäster regeringen, i enlighet med riksdagens vilja, särskild uppmärksamhet vid förbättrandet av de allra minst bemedlade människornas ställning. Regeringen genomför en arbetsmarknadsstödsreform i syfte att stöda sysselsättningen av långtidsarbetslösa. Efterfrågan på arbetskraft inom arbetsintensiv företags- och serviceverksamhet stöds genom att arbetsgivarnas utgiftsbelastning lindras.

Regeringen kommer också i samband med beredningen av budgeten för 2006 att besluta om andra nödvändiga åtgärder för att förbättra de allra minst bemedlades utkomst.

Utsträckandet av den ekonomiska tillväxtens sysselsättningsverkan i allt större mån även till de som befinner sig i en svagare arbetsmarknadsposition kräver specialåtgärder i syfte att stimulera efterfrågan på arbetskraft inom lågavlönat heltidsarbete. Regeringen allokerar sammanlagt 150-200 miljoner euro på årsnivå för detta ändamål från och med början av 2006.

Genom reformen av arbetsmarknadsstödet verkställs samhällsgarantiet för de långtidsarbetslösa och beroendet av motprestation förstärks. Reformen innebär ytterligare förpliktelser för den offentliga makten: arbetskraftsbyråernas basservice förbättras och det nya systemets kostnader jämnas ut mellan kommunerna och staten.

Reformen verkställs kostnadsneutralt ur kommunalekonomins synvinkel från och med början av 2006. Systemet höjer nivån för arbetskraftspolitiska aktivitetsåtgärder, och det förutsätter tilläggssatsningar på 36 miljoner euro under tre års tid. Arbetsförmedlingsservicen effektiviseras i samband med reformen: arbetskraftsförvaltningens och privata samfunds möjligheter att agera som uthyrningsarbetsgivare för långtidsarbetslösa skall utredas.

Ärade talman!

Tryggandet av ekonomins tillväxtpotential och kompetensen är också en väsentlig del av finanspolitiken.
I fjol fäste vi särskild uppmärksamhet vid förstärkandet av den fysiska infrastrukturen. Nu satsas det mera i stödjandet av kompetenbasen. Tillväxtpotentialen stöds med hjälp av en åtgärdshelhet som inkluderar bl.a. höjningen av handels- och industriministeriets forsknings- och produktutvecklingsutgifter, en ökning av Finlands Akademis forskningsresurser, förbättrandet av förutsättningarna att rekrytera utländska toppforskare samt utvecklandet av universitetens finansiering och av annan verksamhet.

Herr Talman,
Också under tider när man måste hålla i pengarna är det viktigt med vissa framtidssatsningar. Då handlar det om forskning och utbildning. Därför satsar regeringen på att öka anslagen för forskning, på att förbättra rekryteringen av utländska toppforskare och på att utveckla universitetens finansiering. Kvalitet i utbildningen, bred och hög kunskapsnivå är två ingredienser som är viktiga också för ett land av Finlands storlek.

Regeringen satsar även i förstärkandet av förutsättningarna för långsiktigare ekonomisk tillväxt genom att förnya kompetensbasen och att påskynda inledandet av arbetskarriärerna. De som lämnar utan allmänbildande och yrkesinriktad utbildning skall i fortsättningen integreras i fortsatt utbildning för att hindra marginalisering. Gymnasiers och yrkesskolors samarbete stöds för att främja produktiviteten. Systemet med inträdesproven till universiteten ändras, och målet med tre års gymnasiestudier återinförs inom en övergångsperiod. Systemet för andra gradens gemensamma antagning förnyas, den handledande och förberedande utbildningen ökas i samband med yrkesinriktad utbildning, fristående examina tas i bruk från och med hösten 2006 i den yrkesinriktade utbildningen för unga. Avgiftsbelagdheten för sådana studenters studier som kommer utanför EES-området utreds.

Statens funktioner kommer också att effektiviseras. Möjligheterna till besparingar genom bättre utnyttjande av naturlig personalbortfall och genom reformering av administrativa strukturer kommer i fortsättningen att tas i beaktande då statens förvaltningsområden dimensioneras. Regionaliseringens nyttor bör också realiseras som utgiftsbesparingar under de kommande åren.

Ärade talman!

Regeringens finanspolitiska linje har gett goda resultat - vi befinner oss nu på det tillväxtspår dit vi velat komma. Detta har varit möjligt tack vare en stabil och målmedveten politik - vi bör fortsättningsvis hålla fast vid den och se till att det höga förtroendet för Finlands förmåga att sköta sina ärenden är verklighet även i framtiden.

Språkversionerna

• Hallituksen talouspolitiikan linja
  15.03.2005

Utskriftsversion